Bokalfabet – Ä

Antar utmaningen jag med…

Bokstaven Ä som i

Det Äpple som är New York, och för mig närmare bestämt förstaden Brooklyn, där många av mina favoritförfattare huserar. Paul Auster är bara en av dem.

Ärliga är inte karaktärerna i Freedom av Jonathan Franzen, som jag läser just nu. Allra minst mot sig själva. Deras liv formas därefter…

Äventyrlig är hunden i Austers fabel/roman Timbuktu, som när husse går bort tvingas klara sig själv. Jag har inte vågat läsa slutet ännu, ett år senare. Blödig när det gäller hundar.

Äcklig är väl inte Sartre, men väl äcklad. Jag blev trött på Äcklet, tyvärr, och har inte läst om.

Äktenskap är i ropet, till exempel skriver Elisabeth Gilbert om det i en relativt ny bok. Men – anledningen till att jag tänker på Gilbert är annars hennes föreläsning om kreativitet på TedTalks.

Karaktärer på Ä är inte enkla att plocka fram ur hjärnvrårna, men jag gör mitt bästa. I Salman Rushdies Satansverserna transformeras en av karaktärerna till Ängeln Gabriel, efter en flygplansolycka. Så kan det gå. Satansverserna är fortfarande en favorit, trots att kärleken till Rushdie mattats något.

Och så till sist… Äntligen! skulle jag kanske ha ropat om jag var där 1946, när Hesse fick priset. Tycker mycket om Siddharta trots att historien berättats och berättats åter i otaliga former.

God fredag!

Historia 1a1, diskussionen pågår…

Diskussioner kring hur vi ska få Historia 1a1 att fungera i höst. Hur, på ett tydligt och överskådligt sätt, undervisa världens historia på en hösttermin, och dessutom jobba med sökprocesser, källanvändning, källkritik och bruket av historia?

Hur göra detta så att alla kan hänga med, och alla har möjlighet att uppnå A?

Hur göra detta kvalitativt, med elever som har fått helt olika undervisning i historieämnet? I värsta fall ingen undervisning alls?

Vi är inne på orsaks- och konsekvensmodeller, progressionsbaserad undervisning, tydliga läromedel, lesson study… med mera. Jag är också inne på att kombinera Svenska 2 och Historia 1a1 för att få ut mer av båda kurserna. Men –  frågorna är många och jag har ingen klar modell framför mig.

Varför ge så lite historia, och så liten möjlighet att ta till sig innehållet? Småaktigt.

Bedömning i historieämnet

…är inte alltid så lätt. Jag tycker väl själv att jag någorlunda kan bedöma ”utförligt” vs ”nyanserat” utifrån varje enskild uppgifts art – men hur förmedla till eleverna?

Imorgon: Bedömningssamtal med ett gäng ettor som alla vill nå samtliga kunskapskrav för A. De är inte där ännu, för många av dem vidhåller med bestämdhet att historia är uppräkning av fakta. Jag resonerar och diskuterar och ger feedback, och vissa har utvecklas något enormt! Andra inte.

Planen nu är att införa några nya enkla verktyg, som t.ex. en orsak/konsekvens-karta, som de ska använda som underlag inför nästa (och förhoppningsvis flera) moment. Planen är att ytterligare en gång visa goda exempel på vad ”motivera” betyder. Planen är att påminna dem om att de, när de introducerar nya begrepp, måste förklara dem. Och att de måste tänka att jag inte fattar någonting, alls, om någonting, och att deras uppdrag är att förklara det för mig.

Tänk vad ett gott språkbruk och träffsäkerhet i formuleringarna kan underlätta för elever i historieämnet, även om det givetvis inte bedöms.

‘til later.

Imorgon är en annan dag

…och terminen startar för min del. Jag var inne på att byta jobb under sommaren. Hade kunnat höja lönen och ansvaret, men insåg plötsligt att jag trivs där jag är just nu. Att jag saknar kollegorna och ungarna. Att jag får göra det jag vill när jag vill. Frihet kan ju inte köpas!

Denna termin står bland annat följande på schemat:

• Implementera nytt datasystem på skolan, tillsammans med kollega. Ny kul utmaning!
• Få till ett samarbete med en skola i Finland. Har redan kontakt med läraren, så det kan nog bli något.
• Utveckla samarbetet med historielärarna på skolan. Vi har en hel del intressanta samarbeten på G.
• Jobba med mentorsgruppen a la stenhårt.
• Ha kul på arbetsrummet, each and every day. Ser fram emot att träffa alla igen. Ingen har slutat under sommaren, men några nya har tillkommit. Ska bli spännande att få träffa dem.
• Utveckla det fackliga arbetet tillsammans med ordinarie ombud. Det händer grejer!

Jag är glad att jag tackade nej till en ytterligare intervju för det här andra jobbet. Det var inte bara det att jag skulle sakna min nuvarande arbetsplats, utan att denna nya skola inte hade alla de förutsättningar jag skulle önska. Ingen facklig representation… Ingen övertidsersättning (HALLÅ!?)…

Ser fram emot imorgon.

 

Där de härliga betygen sätts

I dagarna har jag fått ge ett antal glädjebesked. Några av mina elever i historia har gjort fantastiska framsteg detta år. De har ”knäckt koden” till det analytiska tänkandet, och de gissar inte längre hej vilt utan tar sig an sitt källmaterial i lugn och ro, bearbetar det och drar många intressanta och relevanta slutsatser. Senast handlade det om en uppsats om Förintelsen.

Nu är det ju så att en uppsats om Förintelsen, åtminstone vid första anblick, kan få en historielärare att sucka djupt i ren förberedelse inför en läsning som gjorts så många gånger förut. Men den här gången var det annorlunda. Den här gången var det aktör- och strukturperspektiv; det var eugenik och det var antisemitismens historia. Det var paralleller till Sovjet och till dagens Ryssland. Det var problematisering och det var insikt.

Tack, kära elev, för att du svettades igenom all kritik jag gav dig och för att du tog dig tid att lära.

På väg med På Väg?

På väg är ett nytt digitalt läromedel i historia och i princip en förlängning av Hist.se, Historiebibliotekets databas med bilder och fakta om historiska händelser.

Jag tycker om idén med ett digitalt läromedel i historia, särskilt som jag arbetar utan läroböcker och istället gärna har god referenslitteratur av varierande slag.

Tyvärr är På väg, åtminstone i dagsläget, inte den resurs som jag hade hoppats på.

Läromedlet innehåller olika temapaket, t.ex. om Folkhemmet, där man som elev kan bläddra bland foton och texter om olika historiska skeenden. Det finns mycket text att läsa och många bilder att titta på. Svåra ord kan man för det mesta klicka på och få fram en förklaring. Instuderingsfrågor till varje moment finns tillgängliga, och dessutom provfrågor, om man skulle vilja ha det. Det är fylligt, alltså, för den elev som vill djupdyka i historiedjungeln.

Nu till mitt problem: Detta passar inte alls mina elever. Det finns för mycket information på samma ställe och layoten är precis som en boks. Jag tror att skaparna av detta läromedel hade kunnat laborera betydligt mer med det visuella, istället för lägga upp det på detta konventionella vis. Texten är liten, och språket ibland rätt svårt. Det går att koppla På väg till talsyntes – men vad hjälper det om språket, för att inte tala om visst innehåll, ligger på en alldeles för hög nivå? Och nu pratar vi bara texten i sig – när man kommer till instuderingsfrågorna undrar jag om mina elever förstår ens hälften av det som står.

Jag vill inte underskatta mina elever, det är inte det jag är ute efter. Snarare menar jag på att de har alldeles för dåliga grundkunskaper, både vad gäller språk och omvärldsorientering, för att kunna hantera ett dylikt läromedel.

Jag kommer inte att köpa in På väg, för det kommer inte att ta mig och mina elever någonstans i nuläget.

Note to self: om jag någon gång blir chef över lärare

Jag är mentor åt nästan trettio elever. Jag håller koll på deras studieplaner, inlämningsuppgifter, ämneskunskaper, hemförhållanden, tränings-, sov- och matvanor med mera. Jag har koll, helt enkelt.

När de ligger efter hjälper jag dem att göra upp scheman och pratar med deras ämneslärare. Jag individanpassar deras uppgifter. Jag ringer hem när de inte kommer till skolan. Jag har koll, helt enkelt.

Jag säger åt dem när de beter sig illa mot varandra. Jag jobbar aktivt med dem som grupp. Jag skapar tillfällen då vi får göra roliga saker tillsammans när de är trötta. Jag har koll, helt enkelt!

Sen kommer jag till en elevvårdskonferens, där rektorn inte har någon koll på min koll. Där rektorn uppmanar mig att göra schema, prata med lärare och ringa hem. Men det gör jag ju. För jag har koll.

Så nu har jag lagt till en sak på min lista över to-dos om jag så småningom blir chef: Lyssna på lärarna. Hör vad de har att säga om eleven. Hör om de har koll. Har lärarna koll så blir ditt arbete mycket enklare. Har de inte koll så vet du att du har ett problem i din organisation.

Nu: promenad på schemat!

Bokgeografi: England

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i England eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag får väl ta och nämna Doris Lessing i detta sammanhang. Hennes Briefing for a Descent into Hell gjorde ett starkt intryck på mig. Den parallella värld som frammanas i romanen anknyter till Lessings sci-fi-romaner och är en djupdykning ner i det undermedvetna. Läs, men läs på engelska!

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till England. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Salman Rushdie är en gammal favorit – en författare som numera kallas Sir och sedan länge bor i England.  Ett verk av honom som kanske inte är så känt är Haroun and the Sea of Stories. Det är en bok jag skulle vilja läsa med mina barn så småningom!

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till England, som du inte läst, men är nyfiken på.

Ooops. Är det här jag erkänner hur mycket jag har kvar att läsa? Skämt åsido – jag har fortfarande Joyce på läslistan. Inte engelsk, men på engelska!

Friskolor och löner

Jag har en bra lön på min skola. Den ligger strax över 27000, och då har jag bättre lön än kollegor med 20 fler år i arbetslivserfarenhet. Jag är nöjd för tillfället, även om jag vet att jag med min akademiska bakgrund skulle kunna tjäna betydligt mer i en annan bransch. De flesta andra lärare har dock en lön på omkring 24 000, vilket de är allt annat än nöjda med.

Eftersom att jag jobbar i en storstadsregion så är detta en väldigt låg lönesättning. Från ledningshåll hävdar man givetvis att detta är normallöner i området, men detta stämmer inte enligt den lönestatistik som bl.a. LR låter sina medlemmar ta del av. Normallönerna ligger dock väldigt lågt de med, jämfört med många andra yrkeskategorier, och löneutvecklingen inom vår yrkeskår är fruktansvärt långsam.

Aftonbladet, med flera, diskuterar just nu lärarlöner, och många verka tycka att lärarlönerna bör höjas. Men vem ska betala? Friskolor, liksom kommunala skolor, lever på kommunala bidrag per elev. Skillnaden är att friskolorna tjänar på att pressa mellanskillnaden och ta ut den i ren vinst. De tjänar kommunala pengar på lönedumpning, och våra centrala löneavtal gör oss inte en tjänst i detta sammanhang. Om du som lärare får en låg ingångslön är det oerhört svårt att förhandla upp den.

Och vi lärare, organiserar vi oss för att förändra detta? Nej. Inte där jag jobbar. Inte på andra ställen heller. LR räddar inte våra löner, det kan bara vi göra. Lokalt. Gemensamt. Vi måste tydligt demonstrera vårt värde för våra chefer. Vi är inte utbytbara! Vi är proffs på det vi gör.

Lite arg såhär en fredag…

Läst i Grekland

En vecka i Grekland och åtta böcker hann bli lästa. Av dessa var otvivelaktigt ”Sasjenka” av Simon Montefiore den som fångade mig mest. Språket, men framför allt detaljrikedomen i skildringen imponerade. Ett tag irriterade jag mig på den martyrroll som huvudpersonen fick ta, men även martyrer har sin plats i denna värld…

Sadie Jones skriver tryggt om en utstött pojke och de sociala och samhälleliga mekanismer som omger hans utfrysning. Fint, men inte särskilt gripande. Påminner på sina ställen om Kerouac tack vare de dekadenta jazzmiljöer som pojken tidvis vistas i.

Coetzees ”Mr Foe” går in och förhandlar om berättandets villkor, både metatekniskt och innehållsmässigt. Han använder sig av Daniel Defoes Crusoe för att diskutera sanning, lögn och narrativ. Intressant, men språkligt något tjatig. Misstänker att det är översättningen som är bristfällig.

De andra då? Nja, nu är jag rätt trött på deckare. Låter dem vara en stund, annars så blir det väldigt mycket av samma.

Tjohej!